The Winds of Wu

Smala och profilerade spel löper risken att missa målgruppen, eller välja en målgrupp som är alltför smal för att spelet ska nå ut till någon annan än konstruktörens umgängeskrets. Om det däremot klaffar med läsaren, kan sådana spel bli magiska och verkligen vara något utöver det vanliga. Ungefär så känns The Winds of Wu för mig. Jag är förstås inte odelat positiv till spelet, men det är ett nischat spel som i min mening är tämligen välskrivet och lyckas nå fram till i alla fall mig.

Spelet är någon slags underlig alternativhistoria där människan utvecklats parallellt med insekterna och där båda släktena har nått ungefär samma teknologiska nivå, men med helt olika fokus. Det hela utspelar sig i Kina, där människornas kamp mot de expanderande insektsstackarna är central både för själva spelet och för människorna som befolkar denna surrealistiska spelvärld. Spelarna ikläder sig rollen av så kallade Knights-errant; ett slags mästare i såväl svärdet som pennans konst, som rider land och rike runt för att kämpa för det goda och det rätta. Reglerna är också fokuserade kring denna (man har till exempel värden för penna, svärd och ädelmod) utveckling. Målet för alla rollpersoner är att helt ge upp sin egen identitet och bli ett med den upphöjda principen, Dao.

Det jobbiga med Winds of Wu är att spelets starka sida också är dess svaga. Stridssystemet är vansinnigt häftigt och nyskapande, även om det också är ganska komplicerat och ganska speligt. Personligen tycker jag att det är lätt att greppa, men det beror på att jag har ganska omfattande förkunskaper. Låt mig förklara: The Winds of Wu bygger på teorin bakom Ba Gua och de kinesiska fem elementen. En bricka med Ba Guas åtta symboler används, där varje symbol motsvarar en kraft. Alla dessa interagerar med varandra efter ett mönster som finns beskrivet på brickan på ett hyggligt pedagogiskt vis. Det krångliga kommer när dessa åtta kombineras med ett taktikvalssystem baserat på de fem elementen (som i praktiken fungerar som sten-sax-påse, fast med fem val).

Finessen ligger förstås i att detta är mycket stämningsfullt och för mig som har tränat kinesisk kampkonst i över sex år, känns det riktigt roligt eftersom teorin stämmer överens med det vi på träningarna omsätter till praktik. Det bästa är att detta är väl integrerat med spelvärlden, så det är inte fråga om ett lösryckt system. Hela samhället är organiserat kring elementen och dess egenskaper, vilket gör att ett system som annars kunde ha varit helt obegripligt, plötsligt känns relevant och smidigt. Problemet är förstås att det är svårt att spela om man inte intuitivt kan den bakomliggande teorin. Läser man reglerna noga kan man lära det sig ordentligt, men det krävs alltså att spelarna också för det och min erfarenhet är att det ibland är svårt att övertyga dem att lägga ned den tid som behövs.

Då återstår att kommentera själva produkten. The Winds of Wu säljs bara som PDF, vilket gör att det är ganska billigt. Om man betänker att bilderna är förhållandevis bra och att tillbehören (brickan, korten) också är välgjorda får man ganska mycket för pengarna. Dock hade det varit mycket bättre att få spelet fysiskt, eftersom tillverkaren då kunde gjort brickan i något bra material, kanske i färg. Detsamma gäller korten även om dessa är lättare att göra snygga själv. Jag måste ändå rekommendera det här spelet, i alla fall om du är måttligt intresserad av Kina och kinesisk kampkonst. Om inte annat är det värt att läsa det bara för att snappa upp den underbara spelvärlden och det skräddarsydda regelsystemet.