City of Shadow and Roses är ett nytt rollspel från Black Dragon Press. Spelvärlden är Pradova, en enorm, mörk stad, influerad av Östeuropa, barocken och renässansen, och med tydliga drag av Chronopia och WFRP. Unga ädlingar duellerar med utsirade svartkrutspistoler på regnvåta kullerstenstorg, muterade kaoskultister planerar revolutioner i kloakerna och de övergivna fängelsevalven under staden och prinsen rustar till krig mot trollen från Dimbergen bortom horisonten. Fast allt är inte alldeles klichéartat. Om man lämnar Pradova blir landet alltmer overkligt, och till slut riskerar man att förirra sig in i dimmorna och sagorna. På krogarna ryktas det att prinsen slutit en pakt med de mörka makterna från bortom verkligheten, och att hans väldiga klocktorn räknar ned till världens undergång. De väldiga stridsrustningarna från forna tider görs i ordning inför kriget som ska komma, men de kan ha uppnått mer än bara rudimentär intelligens sedan sist.
Just de mångahanda ryktena är en av de större behållningarna med City of Shadow and Roses, åtminstone när det gäller läsupplevelsen. Det fungerar lite som i Unknown Armies, och berättar vad olika sorters rollpersoner kan tänkas känna till av världen. Däremot kan det nog tänkas fungera sämre i spel. Annars är det ganska klart vad det är tänkt att rollpersonerna ska göra; det här är inget extremfokuserat Forgespel, men det handlar om rollpersoner som rör sig på samhällets undersida och upptäcker vad som finns gömt där.
Reglerna är hämtade från det tidigare spelet från Black Dragon Press, Dragons from Under-Space, om postmodernistiska trollkarlar som frammanar drakdemoner från den språkrymd som utgörs av vårt kollektiva undermedvetna. (Det är också intressant, och jag kanske recenserar det någon gång i framtiden, även om det har ett par år på nacken nu.) Grunden är att man slår 1T10 och satsar resurser från olika poängpölar som representerar rollpersonens egenskaper, lite som i The Shadow of Yesterday. I Dragons from Under-Space riskerade man att drakarna fick ökad makt över ens rollperson om man satsade högt och misslyckades (vid slag för åkallande eller bindande), och här handlar det om att riskera att glida närmare kaoskrafterna som hotar att överväldiga Pradova och förvrida dess invånare. Det är ett intressant system, annorlunda och välgjort, men ibland kan konflikter ändå ta väl lång tid. Att skapa rollpersoner går dock snabbt, och många exempel på specialiseringar (en typ av fria egenskaper som fungerar som bestämningar till de olika attributpölarna) gör att rollpersonerna verkligen passar in i Pradova.
Den grafiska stilen påminner om Agone, mörk och mystisk; boken är helt i färg, och ett problem är att merparten av texten är vit på svart bakgrund. Jag är heller inte vidare förtjust i så pass glättigt papper heller, eftersom reflektioner gör texten ännu mer svårläst. Både den övriga typografin och illustrationerna är dock ytterst kompetent utförda. Väldigt trevligt är också att boken inte är tjockare; den är på 120 sidor, ungefär, i ett något smalare format än A4 (eller US Letter, då). Sammantaget är det ett trevligt spel som pryder sin plats i bokhyllan.
Inlägg
2 kommentarer:
Coolt! Det låter dock som något du skulle gilla att spela mer än mig, men det har ju hänt förr. Det här med saker från bortom verkligheten låter ju lite likt Amber, men det kankse är för att jag precis läste ut The Courts of Chaos (som ju också ligger bortom verkligheten, så att säga). Kul att vi fått igång recensionerna också!
Jag inser att det finns två saker jag missade i min recension. Dels misslyckandet med det östeuropeiska temat; efter den påkostade reklamkampanjen trodde jag åtminstone jag att världen skulle vara betydligt mindre standardfantasyaktig. Och dels stadsskaparreglerna: spelarna skapar platser i staden tillsammans, som de sedan kan interagera med, för att få en bättre känsla av att befinna sig i en levande stad. Det här tycks fungera utmärkt, men reglerna är till största delen hämtade från Ronan Carters Dunsany-spel Idle Days som jag ämnar recensera någon gång i framtiden, så jag återkommer till dem senare.
Skicka en kommentar